nyckel

substantiv

kulcs

redskap, vanligen av metall, avsett för att öppna och stänga ett mekaniskt lås; redskap för att låsa och öppna utrymmen
(kryptografi) kryptonyckel; en mindre mängd information (numera bits, tidigare även siffror, bokstäver, placering, ...) som används vid kryptering; redskap för att låsa och öppna information
någonting abstrakt som kan öppna upp något eller som är ett (abstrakt) verktyg för att komma åt något
verktyg för att vrida runt någonting som själv är svårt att gripa, till exempel en skruv, eller att dra upp en uppdragbar maskin, till exempel ett mekaniskt ur, eller en uppdragbar leksak
(musik, kommunikation) knapp eller tangent på musikinstrument, till exempel klaver, nyckelharpa; knapp eller tangent i vissa andra sammanhang; kortform för telegraferingsnyckel och telegrafnyckel
någon av de orkidéarter inom släktet nycklar Orchis

Fler ord